Da Lat är en stad uppe i bergen i centrala Vietnam. Vi tog bussen dit en tidig morgon från Nah Trang.
Den skumpiga resan tog fyra-fem timmar längs smala, slingriga vägar som klamrade sig fast vid bergens sluttningar. Om man frågar en vietnames, verkar Da Lat vara paradiset på jorden. Det är tydligen dit man åker på smekmånad om man kan. Luften är helt annorlunda från nere vid havet. Sval och ganska torr, ungefär som i Sverige.
När vi kom fram till hotell fick vi låna en av deras vespor och körde (Lukasz körde, jag åkte) lite i den kaotiska trafiken. Det finns en liten sjö i stan som vi tog oss runt. Vädret var inte direkt strålande, lite mulet och några regndroppar.
Här är svanbåtar man kan trampa runt i om man är vietnames på smekmånad.
Finaste hjälmen! Hade nog inte klarat säkerhetskraven i Sverige, men jag tänker att man nog inte kan skada sig så mycket när man är utomlands... right?
Efter sjön körde vi till Crazy House, där allt var som en lite läskig saga, eller Tim Burton-film. Galna hus, smala vindlande trappor och broar överallt och mycket taggar och spetsar och annat som såg farligt ut. Ganska fin utsikt över staden var det också. Man kunde även bo där, eftersom det var något slags hotell eller hostel.
På kvällen hittade vi världens mysigaste café i en undanskymd hörna. Det var ett cykelcafé och kändes lite mer som Paris än Vietnam.
Jag drack "te" gjort på massor av färskriven ingefära och socker, älskade det!
Utsikten från vårt bord.
Nästa dag hade vi bokat in oss på en landsbygds-tur och blev upphämtade med buss efter frukosten på hotellet.
Första anhalten var en blomsterodling, där de odlade gerbera, rosor, nejlikor och sådana här vita blommor.
Åkte vidare till ett kaffeplantage, där det doftade alldeles underbart av kaffeträdens vita blommor.
På caféet vid kaffeplantaget provade vi vässle-kaffe, alltså kaffebönor som har gått vägen genom en vessla innan man rostar det.
Det smakade utsökt. Mycket milt och gott.
De hade världens sötaste hundvalp där. Gäääsp!
Sedan åkte vi till en liten farm där de odlar syrsor, som fraktas till Hanoi där de serveras som delikatesser. Naturligtvis fick vi smaka. Jag åt flera stycken. Smakade lite krispigt, som vad som helst som är friterat.
Nästa stopp var en silkesfarm där man fick bevittna hela processen, från larv, till puppa, till tråd, till tyg. Fick smaka en silkeslarv också. Den smakade likt syrsan men var lite mer köttig.
Silkesgarn, något av det vackraste jag sett! Ser ut som sockerdeg som ska bli polkagrisar.
Här snackar vi old school vävmaskin!
Sedan åkte vi till Elephant falls, som man nådde efter tjugo minuters livsfarlig vandring/klättring. Det var ju fint såklart, för att vara i Vietnam, men det var inte så att man tappade andan.
Bredvid vattenfallen låg ett tempel och en jättestor skrattande Buddha.
På kvällen åt vi middag med en trevlig dansk man som hade varit med på dagens tur. Resten av kvällen hängde vi alla tre på samma café som föregående kväll.
Tidigt morgonen därpå gick bussen till Mui Ne. En otrevlig, hemskt skumpig bussresa med en väldigt arg chaufför. Vi överlevde som väl är!
Till slut var vi äntligen framme och jag önskade såå att vi hade hoppat över Da Lat och åkt direkt till Mui Ne, som ligger vid havet, ett antal timmar söder om Nha Trang. Där var det hett och soligt och lugnt och skönt och väldigt semestrigt. Mui Ne är omgivet av sanddyner och har därmed mikroklimat, vilket gör att det i princip aldrig regnar och nästan alltid är fint väder. Det är också ett paradis för kite-surfare, vilket syns på bilden ovan.Vi bodde på härliga
Mui Ne Hills, ett hotell som nog ligger för långt från havet för alla välbärgade ryssar.
Vi spenderade dagarna vid poolen och tog det extremt lugnt. Träffade lite trevligt folk och läste bok. Vår vän Ingvar, som bor i Saigon, körde på sin motorcykel och hälsade på oss och bodde med oss. Det var hur kul som helst. Vi gick ut och hade det party, åt färsk grillad seafood och drack goda drinkar under stjärnorna.
Dagen efter körde vi en bit för att spana in de kända röda sanddynerna, som helt enkelt var en liten öken. Hoppade runt lite men insåg snabbt att sand är rätt, ja, öken. På tillbakavägen stannade vi och gick barfota i Fairy Stream, som liknar ett mini-Grand Canyon. En ca fem cm djup ström som vindlar sig i en kanjon omgiven av sandklippor som smulas sönder när man tar på dem. Där fotade vi bara med mobilen eftersom det yrde så mycket sand i luften.
Hotellpoolen var lika härlig kvällstid, och därmed får kapitlet om Mui Ne anses vara avslutat, för sen åkte vi buss tillbaka till Nah Trang och bodde där en natt innan vi flög till Hanoi, varifrån vi tog nästa flyg till Hong Kong, där vi bodde en natt innan vi flög till Auckland, Nya Zeeland!
Vi pratade mycket med ett trevligt par från Tyskland som bodde på samma ställe som vi. Lukasz paddlade ut på fisketur med killen och jag tog en promenad bland de gröna kullarna med tjejen. 
Åh dessa båtar och detta vatten och färgerna och ljuset och, ja, allt! Jag föll pladask för Anakiwa, som enligt mina preferenser är paradiset på jorden. Min dröm helt enkelt. Tänk att få ha ett vackert gammalt trähus där, med en trädgård full av citrusträd och fikon. När man behöver fisk tar man bara en tur med båten eller köper av grannen. Hade kunnat packa väskan vilken dag som helst!
