30 april 2011

Dag trettiotre- Hisnande och härligt i Queenstown

Efter en lång lång sovmorgon gick vi till ett litet café på bryggan nere vid hamnen. Där avnjöts bagles, kaffe och fin utsikt.
Den fina ångaren TSS Earnslaw ville vi åka med, men det blev aldig av. Fast det var trevligt att bara titta på den.
Sen vandrade vi runt i några trevliga små butiker och tog det lugnt i solen.
På eftermiddagen åkte vi på tur med en jet-båt. L ville äventyra lite eftersom han inte hoppade fallskärm. Vi fick först åka buss en bit ut ur stan, till Shotover River. Där väntade en halvtimmes gastkramande båttur där vi flög fram bara en hårsmån från klippväggarna och gjorde 360 graders spinnar och annat skoj.
Det var jättevackert i kanjonen och tyvärr kunde man ju inte ha kameran med sig ombord. Vi blev knappt blöta alls, trots att båten skvätte och stänkte åt alla håll.
Efteråt åkte vi tillbaka till stan och gick till hotellet, där vi lade oss på sängen och somnade. Det räckte visst inte med sovmorgon.
Senare mötte vi upp det svenska paret vi lärde känna dagen innan. Vi gick till en restaurang mitt i stan och käkade pasta och hade det trevligt.
Efteråt gick vi alla fyra till vårt hotell där vi hoppade ner i den varma poolen under den stjärnbeströdda himlen.
Kvällen avrundades på vårt hotellrum med chips och The Doctors' Riesling, som blivit utsett till NZ bästa vita vin 2010. En perfekt avslutning på en perfekt dag!

25 april 2011

Dag trettiotvå- Fallet från himlen och ner till Queenstown

Så fort vi checkat ut fån motellet tog vi oss ner till i-siten för att höra oss för om möjligheten att hoppa fallskärm under dagen. Damen bakom disken ringde till arrangörerna och meddelade att jag kunde få plats att hoppa om vi körde ut till flygplatsen omedelbums! Vi hade inte ens hunnit äta frukost, men jag ville så gärna och tio minuter senare var vi ute på Skydive Wanaka där jag fick välja hopphöjd och se en kort informationsfilm om hur hoppet går till. Jag valde att hoppa från den högsta höjden, 15.000 fot, som innebär 60 sekunders fritt fall innan fallskärmen vecklas ut.
Så fick jag på mig overall och sele och fick träffa min stranger Jeff (ställets slogan är Strap yourself to a beautiful stranger). Jag hann även bekanta mig med ett mycket trevligt svenskt par som också skulle hoppa.
Sen fick vi gå ombord på det lilla flygplanet och snart hade vi luft under vingarna. Jeff pekade ut allt vi kunde se nedanför och det var fantastiskt vackert med de bergkantade turkosa sjöarna. Vi såg till och med ända till Queenstown. När det började närma sig spännde Jeff ihop oss tightare än tight och jag tog på mig mössa, skyddsglasögon och handskar. Vi var sist ut ur planet och han frågade om jag var nervös, jag sa nej och han svarade att jag var helt crazy. Sen hasade vi oss fram och satte oss med dinglande ben i flygplanets öppning, gjorde den rätta hoppositionen och så var det bara luft luft luft! Haha! så härligt och häftigt det var. Vilken frihetskänsla och ett underbart pirr i magen av lycka. Galen utsikt, blås i öronen och jag minns att jag var lite orolig över att mina skor skulle blåsa av. Vissa tror att de ska dö, medan vissa är rädda för att tappa skorna. Så är det bara.
Sen vecklades den knallrosa kalasfina fallskärmen ut och det blev tyst och lugnt. Vi fingled och pratade om allt vi såg. Landningen gick så smidigt så vi kunde stå upp hela tiden. Sen var jag, trots att jag kommit ner på marken, helt upprymd och uppe i det blå resten av dagen!
L var stationerad på mark hela tiden och när jag kom ner pratade vi lite mer med det svenska paret och bestämde att vi skulle ses på kvällen i Queenstown.
Vi lämnade flygplatsen och åkte in till Wanaka igen för att få i oss lite frukost innan vi körde vidare.
Färden till Queenstown tog bara en dryg timme och såhär fint var det när vi började närma oss.
När vi kom fram gick vi direkt till i-siten och fick hjälp med att boka hotell. Kravet var fin utsikt och pool, vilket vi fick på Rydges, precis vid strandkanten.
När vi kom dit installerade vi oss gensat i bubbelpoolen och njöt av det varma vattnet i den något kyliga luften. Senare blev den en bit mat i hotellbaren.
Sen gick vi de få minuterna till centrum i jakt på en bar. Det härliga med Queenstown är att de faktiskt har ett utbud till skillnad från de flesta andra städer i NZ. Till slut hamnade vi på en skybar med öppen spis och efter en stund med en pineapple mojito i handen fick vi sällskap av våra nya svenska vänner. Efter ett tag gick vi vidare till en irländsk pub och sist till ett fullpackat högljutt uteställe. Innan hemgången tryckte vi i oss varsin pizzaslice som vi köpte i ett hål i väggen.
Vi hade en supertrevlig kväll och det var väldigt skönt att spendera en kväll någon annanstans än på ett hotellrum.

20 april 2011

Dag trettioett- Helikopter och vägen till himmelriket

Vi vaknade till strålande vackert väder, vilket gjorde mig en aning bitter över att vi tagit glaciärtrekken dagen innan istället för denna vackra dag.
Eftersom vi ville se glaciären i det fina ljuset körde vi dit och promenerade de två kilometrarna till basen, knäppte en massa bilder och gick sen tillbaka till bilen.
Sen körde vi tillbaka till byn för att äta frukost, som istället blev en lunch bestående av pasta carbonara. Medan vi satt där och tryckte i oss allt det goda bestämde vi oss för att göra en helihike, vilket innebär att man åker helikopter över glaciären och får göra en snowlanding på toppen.
Vi tog den mest omfattande turen och mindre än en halvtimme senare hoppade vi in i den röda helikoptern som tog oss upp längs med Franz Josef Glacier och landade på den snötäckta toppen.
Det var helt underbart! Gnistrande vit snö, varm luft och snötäckta bergstoppar så långt ögat nådde. Vi gick runt där uppe en stund innan det var dags att åka vidare.
Turen fortsatte sedan med att vi rundade Mount Cook, Nya Zealands högsta berg och sen åkte vi ner längs med Fox Glacier som ligger strax söder om Franz Josef.
Vi åkte förbi dalens vackra gröna regnskogsklädda sluttningar, som gav en känsla av att man var på väg till Jurassic Park-ön. Allt som allt varade turen en dryg halvtimme, men minnena sitter i desto längre.
När vi kom tillbaka till byn hoppade vi in i bilen och körde vidare söderut. När vi passerat byn vid Fox Glacier tyckte L att vi skulle plocka upp ett par liftare och innan jag hann säga något stannade han och började göra plats för två fransmän i baksätet. Liftandet var det enda sätt de tog sig runt på i Nya Zealand och tydligen funkar det väldigt bra där. Sen väntade en lång biltur med tillfälliga stopp för att sträcka på benen och fotografera.
Vi var på väg till Wanaka som ligger vid södra änden av Lake Wanaka. När vi kom till norra änden av sjön trodde jag på allvar att vi kommit till himmelriket. Så obeskrivligt vackert var det och känslan går tyvärr inte att fånga på bild. Det var så att man ville gråta av lycka.
När vi väl kom fram till Wanaka var det skymning och vi släppte av våra fripassagerare. Själva letade vi upp ett strandnära motell med balkong och underbar utsikt över sjön. Sen gick vi till en restaurang där jag beställde in en farligt god hot smoked salmon salad. Resten av kvällen hände inte mycket mer än att vi körde ett gäng tvättar i motellets superdupersnabba maskiner med inbyggd torkfunktion.