Kvällen innan hade vi frågat mannen i receptionen om man kunde se bergen från hoteller. Han skrattade lite och sa att de var "in their backyard". Och så rätt han hade och sån tur vi hade! Detta var utsikten som välkomnade oss från salongsfönstret när vi kom ner för att äta frukost. Så magnifikt och ofattbart att vi inte hade sett minsta skymt av berg föregående kväll. Till frukost gick jag all in och satsade på den största frukostmenyn medan L nöjde sig med kaffe och toast.
Vädret var strålande så vi kunde knappt vänta på att få springa ut och se vad dagen hade att erbjuda. Vi tryckte in oss i bilen och körde ännu lite längre in i Tongariro National Park, men vi kom inte längre bort än tio minuter från hotellet innan vägen tog slut och vi var framme vid skidorten Whakapapa.
Där köpte vi biljetter till en skidlift som skulle ta oss upp på Mount Ruapehu. Berget, eller jag kanske ska säga den aktiva vulkanen, som ligger längst söderut av de tre bergen i den annars ganska ödsliga nationalparken. Det var kallt och blåsigt där uppe men väldigt spännande. Stenigt som bara den och vattenfall lite överallt och snöplättar som kunde skymtas i fjärran. Där liften tog slut låg ett stort nybyggt skidkomplex med restaurang och fantastisk utsikt.
Det var ungefär den här utsikten som hade mött oss kvällen innan när vi kom körandes upp mot Chateau Tonariro, fast med sämre väderförhållanden och utan berget i bakgrunden.
När vi körde vidare kände vi att vi nog hade sett färdigt nordön för denna gången och siktade därför in oss på sydön, även om den ligger ganska långt från Tongariro National Park.
Till lunch blev det Hawaiburgare på en vägkrog i Waiouru där vi också fick berättat för oss om när Mount Ruapehu orsakade en lahar 2007. Det verkar läskigt att bo så nära en vulkan.
Här är några bilder tagna på vägen till Wellington.
Ett stopp vi gjorde var på stranden i Foxton, men där blåste det så rysligt mycket så vi hoppade snabbt in i bilen igen. Stranden var för övrigt helt öde.
En stund senare vaknade jag upp i Wellington och fick guida oss ner till hamnen för att vi skulle kunna köpa en biljett till båten som skulle ta oss till Picton på sydön. Det var dock ganska sent när vi kom fram så vi fick ta en biljett till morgonbåten dagen efter. Istället parkerade vi bilen och tog in på ett hotell bara ett stenkast från färjeläget, som låg bredvid den här gatan.
Det var söndag kväll och det var en riktig utmaning att hitta någonstans att äta middag på kvällen i det området vi bodde. Efter minst en halvtimme hittade vi en japansk restaurang där vi hade tio minuter på oss att beställa innan köket stängde. Men vi hann och åhh så gott det var. Jag tog Tonkatsu, en av mina favoriträtter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar