20 april 2011

Dag trettioett- Helikopter och vägen till himmelriket

Vi vaknade till strålande vackert väder, vilket gjorde mig en aning bitter över att vi tagit glaciärtrekken dagen innan istället för denna vackra dag.
Eftersom vi ville se glaciären i det fina ljuset körde vi dit och promenerade de två kilometrarna till basen, knäppte en massa bilder och gick sen tillbaka till bilen.
Sen körde vi tillbaka till byn för att äta frukost, som istället blev en lunch bestående av pasta carbonara. Medan vi satt där och tryckte i oss allt det goda bestämde vi oss för att göra en helihike, vilket innebär att man åker helikopter över glaciären och får göra en snowlanding på toppen.
Vi tog den mest omfattande turen och mindre än en halvtimme senare hoppade vi in i den röda helikoptern som tog oss upp längs med Franz Josef Glacier och landade på den snötäckta toppen.
Det var helt underbart! Gnistrande vit snö, varm luft och snötäckta bergstoppar så långt ögat nådde. Vi gick runt där uppe en stund innan det var dags att åka vidare.
Turen fortsatte sedan med att vi rundade Mount Cook, Nya Zealands högsta berg och sen åkte vi ner längs med Fox Glacier som ligger strax söder om Franz Josef.
Vi åkte förbi dalens vackra gröna regnskogsklädda sluttningar, som gav en känsla av att man var på väg till Jurassic Park-ön. Allt som allt varade turen en dryg halvtimme, men minnena sitter i desto längre.
När vi kom tillbaka till byn hoppade vi in i bilen och körde vidare söderut. När vi passerat byn vid Fox Glacier tyckte L att vi skulle plocka upp ett par liftare och innan jag hann säga något stannade han och började göra plats för två fransmän i baksätet. Liftandet var det enda sätt de tog sig runt på i Nya Zealand och tydligen funkar det väldigt bra där. Sen väntade en lång biltur med tillfälliga stopp för att sträcka på benen och fotografera.
Vi var på väg till Wanaka som ligger vid södra änden av Lake Wanaka. När vi kom till norra änden av sjön trodde jag på allvar att vi kommit till himmelriket. Så obeskrivligt vackert var det och känslan går tyvärr inte att fånga på bild. Det var så att man ville gråta av lycka.
När vi väl kom fram till Wanaka var det skymning och vi släppte av våra fripassagerare. Själva letade vi upp ett strandnära motell med balkong och underbar utsikt över sjön. Sen gick vi till en restaurang där jag beställde in en farligt god hot smoked salmon salad. Resten av kvällen hände inte mycket mer än att vi körde ett gäng tvättar i motellets superdupersnabba maskiner med inbyggd torkfunktion.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar