Dag trettiofem- Fågelskådning i Dunedin och Moeraki Boulders

På morgonen gick vi direkt till i-siten och bokade in oss på pingvintur och albatrosstur. Sen gick vi till ett café för att äta frukost. Som vanligt blev det en panini och sojalatte, min standardfrukost i NZ.
Sen hämtade vi vår bil och körde ut på Otago-halvön öster om Dunedin. Där var det himla fint och vägen vindlade längs med vattenbrynet i nästan en timme innan vi kom fram till Penguin Place. Vädret var soligt och fint, men det blåste en del.

Först fick vi kika på deras pingvinsjukhus där de tar hand om skadade och utsvultna pingviner. Det är tydligen väldigt många pingviner som svälter eftersom haven är så utfiskade. Stackare!

Sen fick vi gå ut i det skyddade området för att spana på de vilda pingvinerna. Vi gick i halvt underjordiska gångar som var överbyggda med en träkonstruktion och täckta med kamouflagenät. Man hade alltså huvudet ungefär en halv meter över marken och kunde kika ut genom glipor på diverse ställen.

Vi spanade in runt fem pingviner på bara en meters håll där de låg och vilade i skuggan. Arten vi såg heter Yellow Eyed Penguin och vid turens slut fick vi även sen en blå pingvin som låg och ruvade på sitt ägg i en pingvin-holk. Den blå pingvinen är den minsta pingvinarten och är bara ca 30 cm hög och jättesöt. I övrig var det väldigt vackra omgivningar.

Efter pingvinturen körde vi några minuter till Taiaroa Head, längst ut på halvön. Där blåste det riktigt mycket. På Taiaroa Head ligger Royal Albatross Centre där man kan se albatrosser.

Vi började med lunch i deras café, sen berättade en guide lite information om fåglarna vartefter vi fick gå en bit till ett utkikshus längst upp på kullen. Det var inomhus med fönster åt tre håll. Därifrån såg vi flera albatrosser som låg och ruvade på äggen som snart skulle kläckas. Ett hade redan kläckts, men ungen gick inte att skymta under sin förälder.

Vi stod länge och tittade på de ruvande fåglarna, men precis innan det var dags att gå fick vi änligen se en flygande albatross i änden av kullen. Den bara hängde på vinden en bit ovanför marken och ibland försvann den ner bakom kullen, ut ur vårt synfält, men helt plötsligt seglade den upp mot oss så att vi fick se den på bara tio meters håll! Den var så himla stor och hade jättestora fötter. Superfin var den och jag är så glad att vi hade sån tur som fick se en flyga!

Nöjda och glada körde vi in mot Dunedin igen för att avverka några butiker och en kaffe på Starbucks innan vi körde vidare norrut. Ovan syns tågstationen i Dunedin som sägs vara den mest fotograferade byggnaden i NZ, så jag tänkte att jag kunde göra mitt till för statistiken.

På vägen stannade vi vid Moeraki Boulders, som är stora runda stenbumlingar, som ligger utströdda på en strand och bara kan nås vid lågvatten, så vi hade tur. Där hoppade vi runt och lekte lite innan det var dags att fortsätta färden.

Det började bli kväll och efter ett tag stannade vi och köpte mackor som vi tog med oss till en jättefin rastplats vid en flod där vi kunde njuta av solnedgången.

Efter några timmar hade vi kommit till Timaru där vi tog in på ett motell. Vi lånade Public Enemies i receptionen och fick på så vis en trevlig filmkväll med te och tre bitar lösgodis!