Dag trettiofyra- Den långa vägen till Dunedin

Vi vaknade och var rysligt trötta, så jag ringde receptionen och frågade om vi kunde få checka ut en timme senare, vilket gick alldeles utmärkt!
Väl ute från hotellet åkte vi in till stan för att luncha på en thailändsk restaurang. Det var dock ingen kulinarisk fullträff så vi gick vidare till Starbucks för att dricka kaffe och möta våra svenska vänner. Vi satt en stund och pratade om allt möjligt innan det till slut var dags att gå vidare och så småningom säga hejdå till varandra. Det var tråkigt, för de var så himla trevliga och jag hoppas vi får träffa dem när de kommer tillbaka till Sverige igen.

Sen satte vi oss i vår bil och körde. Strax utanför Queenstown stannade vi till på ett bungyställe och kollade när några hoppade. Det var nästan folktomt för att det blåste så kraftigt, så det var nog bara två personer som hoppade. Jag vågade inte hoppa, hade nog blåst bort då. Men jag köpte en t-shirt i alla fall.

Sen körde vi vidare väldigt länge, stannade bara lite snabbt i Alexandra för energipåfyllning och godisinhandling. Hittade bland annat de fina rymdpinnarna ovan.

När det började skymma var vi äntligen framme i Dunedin, på sydöns östkust, och förutom Wellington den största staden vi varit i på NZ, och tro det eller ej men de hade faktiskt något som kunde liknas vid ett uteliv. På en söndagkväll dessutom! Flera restauranger och barer var öppna och folk satt på uteserveringarna. Förklaringen ligger nog i att Dunedin är en studentstad. Från första stunden vi rullade in i staden kände jag att jag gillade den.
Vi letade upp ett fyrstjärnigt hotell, där vi fick ett nytt fräscht rum som tyvärr gick helt i beige, hade utsikt mot en vägg och hemsk lysrörsbelysning i badrummet. Men väldans högt i tak. Man kan stå ut med det mesta när man bara ska bo en natt.
Sen gick vi ut för att leta upp någonstans att äta. På vägen gick vi förbi en bio som skulle visa Black Swan 50 minuter senare, så vi bestämde oss för att försöka hinna se den och fick väldigt brått att hitta ett matställe. Som tur var hittade vi ett på andra sidan gatan. Det hetta Etrusco at the Savoy och var ett stort vackert italienskt ställe inrymt i en gammal hotellrestaurang. Vi beställde pasta som praktiskt nog kunde fås i olika stora portioner. Maten var mumsig men vi fick springa till bion för att komma i tid. Jag tyckte att filmen var läskig och satt på helspänn hela tiden, men den var lite fin också. Överlag tyckte jag att den var ganska dålig, men popcornen var supergoda.

Efter bion gick vi till en bar för att ta en mojito, men eftersom limen var slut tipsade bartendern om en annan drink baserad på vodka, som var smaksatt med deras speciella frukt feijoja, blandat med sodavatten och gurka. Den var verkligen ingen hit, då den smakade precis som jenka/liniment.
Efter den upplevelsen vågade vi inte prova något mer så vi gick istället på en liten nattlig sightseeing och sedan tillbaka till hotellet och sov.