Dag tjugotre- Vulkanbestigning och resa mot Wellington

Kvällen innan hade vi frågat mannen i receptionen om man kunde se bergen från hoteller. Han skrattade lite och sa att de var "in their backyard". Och så rätt han hade och sån tur vi hade! Detta var utsikten som välkomnade oss från salongsfönstret när vi kom ner för att äta frukost. Så magnifikt och ofattbart att vi inte hade sett minsta skymt av berg föregående kväll. Till frukost gick jag all in och satsade på den största frukostmenyn medan L nöjde sig med kaffe och toast.

Vädret var strålande så vi kunde knappt vänta på att få springa ut och se vad dagen hade att erbjuda. Vi tryckte in oss i bilen och körde ännu lite längre in i Tongariro National Park, men vi kom inte längre bort än tio minuter från hotellet innan vägen tog slut och vi var framme vid skidorten Whakapapa.

Där köpte vi biljetter till en skidlift som skulle ta oss upp på Mount Ruapehu. Berget, eller jag kanske ska säga den aktiva vulkanen, som ligger längst söderut av de tre bergen i den annars ganska ödsliga nationalparken. Det var kallt och blåsigt där uppe men väldigt spännande. Stenigt som bara den och vattenfall lite överallt och snöplättar som kunde skymtas i fjärran. Där liften tog slut låg ett stort nybyggt skidkomplex med restaurang och fantastisk utsikt.

Det var ungefär den här utsikten som hade mött oss kvällen innan när vi kom körandes upp mot Chateau Tonariro, fast med sämre väderförhållanden och utan berget i bakgrunden.
När vi körde vidare kände vi att vi nog hade sett färdigt nordön för denna gången och siktade därför in oss på sydön, även om den ligger ganska långt från Tongariro National Park.
Till lunch blev det Hawaiburgare på en vägkrog i Waiouru där vi också fick berättat för oss om när Mount Ruapehu orsakade en lahar 2007. Det verkar läskigt att bo så nära en vulkan.
Här är några bilder tagna på vägen till Wellington. 

Ett stopp vi gjorde var på stranden i Foxton, men där blåste det så rysligt mycket så vi hoppade snabbt in i bilen igen. Stranden var för övrigt helt öde.
En stund senare vaknade jag upp i Wellington och fick guida oss ner till hamnen för att vi skulle kunna köpa en biljett till båten som skulle ta oss till Picton på sydön. Det var dock ganska sent när vi kom fram så vi fick ta en biljett till morgonbåten dagen efter. Istället parkerade vi bilen och tog in på ett hotell bara ett stenkast från färjeläget, som låg bredvid den här gatan.

Det var söndag kväll och det var en riktig utmaning att hitta någonstans att äta middag på kvällen i det området vi bodde. Efter minst en halvtimme hittade vi en japansk restaurang där vi hade tio minuter på oss att beställa innan köket stängde. Men vi hann och åhh så gott det var. Jag tog Tonkatsu, en av mina favoriträtter.

Dag tjugotvå- Bubbelparadis och incheckning på slottet

Det var en regnig morgon som mötte oss, men man kan ju inte låta sig stoppas av lite regn. Vi packade ihop och åkte ner till Lake Rotoroua, sjön som själva staden ligger vid. Där var det inte mycket till utsikt, mest dimma dagen till ära. Vi fick dock se en flock svarta svanar guppa vid kajkanten.
Sen åkte vi till Te Puia, en "Thermal Park" som ligger i staden. Där finns det geysrar och bubblande lera och andra naturfenomen. Där fanns också ett litet mörklagt hus man kunde gå in i och titta på två kiwifåglar som trampade runt i en stor glasbur. De var fina och mycket större än jag trott. Sen stod vi länge och väntade på att få se geysern spruta, men det hände inget mer än att himlen öppnade sig och regnet vräkte ner på oss. Vi gick runt och kollade på det mesta i parken bara för att känna att vi skulle få valuta för inträdet. Men det kände vi inte. Vi var mest blöta och uttråkade när vi kom därifrån.

Vi körde vidare söderut utan några egentliga mål. Strax innan Taupo gjorde vi ett snabbstopp vid Waikato river för att titta på Huka falls. Ett stort och fint alldeles turkost vattenfall. Sen körde vi till Taupo och åt kebab på ett ställe som jag tror måste vara ett av de renaste kebabställena i världen. Allting var skinande rent och kebaben var god! Hade det varit fint väder hade vi stannat och badat i Lake Taupo, men vi fick nöja oss med att titta på den från bilrutan.

På i-siten i Taupo fick vi höra att man kunde se Mount Ngauruhoe, även känt som Mount Doom, från vägen om man körde på västra sidan av Tongariro National Park, så vi bestämde oss för att ta det hållet. Vädret var fortfarande dåligt och vi såg inget mer är tussocktäckta hedar längs med vägen. Efter en bra stund såg vi något som liknade ett slott långt borta i fjärran. Det såg så majestätiskt ut i den dimmiga skymningen och jag bara hoppades på att det var ett hotell eller värdshus av något slag. Vi svängde in på avfartsvägen och närmade oss byggnaden som såg ut som en stor pastellfärgad karamell med orden Chateau Tongariro uppsatta på framsidan. Vi förstod att det var ett hotell, men vi misstänkte att en natt där skulle spräcka vår budget, men vi ville ändå kolla upp det. Det visade sig att ett dubbelrum låg på ungefär 700 kr, så vi slog till.

Det var ett jättefint hotell, med all gammal charm bevarad. Det kändes som att stiga in i en gammal filmkuliss där man kunde väntat sig hitta en kvinna draperad i pärlor med en smal cigarett i ett munstycke i handen.
Vi installerade oss på rummet och spenderade sedan resten av kvällen med en kiwi-cinnamon-mojito nere i salongen där vi lyssnade till pianisten, ackompanjerad av regnet som aldrig upphörde att smattra på fönsterrutorna.
Kvällen avslutades i sofforna framför den öppna spisen i salongens ena hörn.

Dag tjugoett- Surfing och äventyr i Hobbitland

På morgonen lämnade vi Katikati och körde direkt till Tauranga, en lite större stad vid havet. Första destinationen var ett café där vi kunde få i oss lite frukost. Jag fick en panini med bacon och champinjoner och fin sallad. Sen var vår avsikt att "bestiga" Mt Maunganui, en timmes vandring upp på en bergsknalle längst ut på en strandremsa. Men eftersom det var så himla varmt och klockan ganska mycket, bestämde vi oss för att bara bada en stund och sen åka vidare.

L hyrde en surfingbräda som han tvingade upp mig på. Det gick inte så bra. Bikinin började levda sitt eget liv långt från sin förevisade plats och efter några riktiga kallsupar gav jag helt enkelt upp och återvände till stranden för en betydligt tryggare skvallertidning.
På vägen från Tauranga stannade vi till och köpte en hel påse med avokados av en tjej med grönsaks-bil-affär.

Efter en stunds bilkörning hamnade vi i Matamata. Regnet hängde i luften och vi var riktigt hungriga så vi letade upp pub, som var väldigt trevlig med väl tilltagen takhöjd och mycket väggpynt, så som det brukar vara på trevliga pubar. Där fyllde jag magen med supergod fisksoppa och bröd.
Sen bestämde vi oss för att gå på en tvåtimmars guidad tur i Hobbiton, även känt som Fylke från Sagan om ringen. Vi fick alltså se platsen där de spelade in scenerna i filmen. Lustigt nog ingick det en liten show med fårklippning och efterföljande lammatning. De var riktigt hungriga de små liven, för man fick slita loss flaskan långt efter att mjölken tagit slut.
Resten av turen var fantastisk, vi bjöds till och med på en autentisk regnbåge för att rama in den fina eftermiddagen. Mer får jag inte berätt på grund av sekretess.
Sen körde vi söderut till Rotoroua, staden som bubblar, pyser och luktar svavel precis överallt, på grund av all aktivitet som pågår under marken.
Där tog vi in på ett motell som hade två pooler uppvärmda av jorden och en öppen äkta källa som var för varm för att man skulle få bada i den. Vi hoppade ner i den ena poolen och höll på att koka sönder. Vi fick sakta doppa ner en tå i taget tills vi var helt nedsäkta och ajade och ojade oss över hur varmt det var.
Kvällen avslutades med två filmer på tv. Den ena var superläskiga men bra "Orphan", som inte är att rekommendera om du tänker spendera natten på ett motell.

Dag tjugo- A slice of paradise at Cathedral Cove

På morgonen blev vi ordentligt borskämda med en rejäl frukostbuffe. Sen lämnade vi stället och åkte en bit till Hot Water Beach där man, om det är lågvatten, kan gräva sig en grop att sitta i och så kommer det upp riktigt varmt vatten. Jag har för mig att beror på några varma vulkanådror som går under marken precis där. Vi kom dock för sent, så vi fick inte uppleva det, men det var kul att se alla gropar som folk hade grävt.

Istället åkte vi vidare till Cathedral Cove. Från parkeringen gick vi genom skogen i nästan en halvtimma innan vi äntligen kom ner till stranden.

Cathedral Cove har fått sitt namn av den stora katedralliknande grottan mellan två vita underbart vackra stränder. Om man kollar på trailern till Narnia-Prince Caspian ser man flera vyer därifrån! Och ännu fler i filmen såklart.

Det var så härligt och vi badade utan att behöva oroa oss över hajar och livsfarliga maneter.

På den ena stranden fanns ett högt vattenfall som rann ner genom regnskogen och över klippkanten. Där kunde man ta sig en uppfriskande iskall dusch. Där fanns också en massa fina Christmas Trees, eller Pohutukawa som de egentligen heter.

På tillbakavägen gick vi ner till en annan strand som heter Stingray Bay, där det tydligen är väldigt vanligt med stingrockor, men vi hade nog lite otur för vi såg inte en enda.

Den här bilden tyckte jag blev så fin och solglittrig. Ungefär som känslan i kroppen när jag satt och spanade ut över havet.
Det var motvilligt vi lämnade allt vackert bakom oss och åkte för att hitta något att äta. Det blev ett café i Hahei, det lilla samhället bara några minuter från stränderna.
Sen bar det av söderut igen och när kvällen kom var vi i Katikati och checkade in på ett motell som någon glömt någon gång på 60-talet.

Dag nitton- New Zealand here we come!

Vi landade i Auckland  vid lunchtid ungefär och ringde till hyrbilsstället, som kom och hämtade oss på flygplatsen och körde oss till stället där vi skulle få vår bil. Pratade en massa och skrev på lite papper och drog en massa tusenlappar på visakortet. Sen hoppade vi in i vår bil och körde direkt bort från staden och söderut-österut- norrut till Coromandel, som är en stor och fantastiskt vacker halvö ett par timmar från Auckland. Vädret var så skönt och gräset väldigt grönt!

Vi siktade in oss på staden Whitianga på Coromandels östkust. Vi åkte till i-siten och bokade ett B&B. Innan vi åkte dit åkte vi till en mataffär och köpte lite smågrejer och ett telefonkort. Efter att vi installerat oss på boendet tog vi en kort promenad från baksidan av huset, längs med en flod ner till havet, där vi tog oss ett efterlängtat dopp innan vi gick tillbaka till boendet och duschade av oss allt havsvatten och allt resande.

Sen åkte vi till en jättemysig restaurang som hette The Lost Spring, inhyst i en byggnad som tidigare legat någon annanstans och agerat skola, men nu även var ett fint spa med pooler i en djungelliknande bakgård. Efter den fina middagen åkte vi tillbaka till vårt boende och umgicks ett tag med vår polska värdinnan och hennes vänner.

Dag arton- Sista dagen i Melbourne

Ett väldigt regnväder mötte oss när vi tog stegen ut på Melbournes gator för sista gången. Vi promenerade lite längs en gata vi inte gått på förut, sen skildes vi åt och jag hittade en massa fin gautkonst/grafitti att titta på och ta bilder på. Hittade även en fin liten galleria med trevliga personliga butiker och en jättestor second-hand butik med alldeles för många fina klänningar för att man bara skulle kunna välja en, så det blev ingen. Fast de var ändå aningens för dyra för sitt skick.

Sen hade regnet plötsligt slutat och solen tittade fram för första gången på flera dagar. Jag mötte upp L och vi tog en fika på little mule där de hade en massa fina cyklar.

Sen köpte vi hamburgare och gick och satte oss i parken utanför biblioteket och njöt av de sista solstrålarna i Australien.
Sen tog vi en taxi för att komma i god tid till flygplatsen och vi fick till och med åka med ett tidigare flyg än det vi bokat. Några timmar senare var vi framme i Sydney, klockan var runt tio och vi bestämde oss för att stanna på flygplatsen hela natten. Alla matställen hade stängt, men efter mycket spring och letande hittade vi ett pajställe som var öppet. Plockade på oss en massa pajer för att överleva natten. Sen hittade vi att ställe med gratis internet där jag kunde förströ mig ett bra tag. Det jobbiga var bara det att vi blev utslängde från terminalen vid midnatt. Alla som var i samma sits som vi skyfflades in i någon slags vänthall mellan terminalen och tåget. Där fanns ingenting förutom några stolar, toaletter och läsk/godis-automat. Vi fick varsin stol och tänkte försöka sova, men det gick inte alls eftersom det låg en man bakom oss på golvet och snarkade så högt att jag trodde taket skulle rasa in. Usch vilken traumatisk upplevelse! Jag hoppades innerligen att någon slapp dela hans säng de nätter han inte sov på flygplats. 
Till slut flyttade vi oss till golvet i en nödutrymningsväg där vi kanske fick oss en ytterst liten blund innan flygplatsen öppnade igen vid fyra på morgonen och vi kunde fly från vänthallen.

Dag sjutton- en dag på stan

Jag gick ut på stan själv innan L hade vaknat. Köpte macarons på La Belle Miette (Den vackra smulan) och promenerade genom Chinatown och sen ner mot floden och tillbaka längs den tjusiga delen av Collins Street.
Sen gick jag hem och väckte L och vi tog en kaffe på vårt favoritställe (Det med kaninerna) innan vi åkte till Chapel Street. Där hittade vi en fin butik full av anteckningsböcker och pappersattiraljer. Vi köpte med oss en superfin mustaschposter.
Sen fikade vi på Globe, ett ställe vi blivit tipsade om av en DJ på Cookie första kvällen i Melbourne. Sen promenerade vi lite längre ner på gatan och tog lite bubbel med bröd och oliver på Orange, även det ett tips från honom.
På kvällen blev det väldigt mycket mat på en väldigt röd och väldigt trevlig restaurang i Chinatown där vår servitör insisterade på att få fotografera oss från alla möjliga håll och kanter.

Dag sexton- Djur och Casino

Den här dagen tog vi en lång lång promenad till Melbourne Zoo för att titta på djur. Det jag mest ville se var en wombat, ungefär världens sötaste djur. Först blev det gorillor, elefanter, fjärilar, spindlar och kängurus. Sen fick jag äntligen se två wombater, dock sovandes i en mörk håla. Men den ena sov på rygg med öppen mun och tassarna rakt upp i luften. How sweet!
Sen såg vi några kattdjur, små pingviner och lite annat.

Sen var vi trötta på det och tog en taxi mot stan. Vi hoppade av vid Victoria Market, som är en stor marknad med många matställen och en massa olika prylar. Marknaden hålls varje onsdag från klockan halv sex på kvällen. Vi åt lite där och jag köpte en fin liten grön kanin.
Sen traskade vi ner till hotellet och vilade och gjorde oss lite fina innan vi gick till Casinot. Där tog vi en drink och spelade upp en hel dollar på en enarmad bandit. Casino är nog inte riktigt min grej, kändes lite fånigt att vara där, men det var kul att se.

Dag femton- Shopping

Den här dagen bestod mestadels av shopping. Jag gick på ett håll och L gick på ett annat och så möttes vi upp senare för att äta lunch tilsammans. Det blev sushirullar på Melbourne Central.
Sen drack vi kaffe på ett pyttelitet ställe med taket fullt av stolar.
På kvällen gick vi på bio och såg The Tourist.

Dag fjorton- Södra Melbourne

Dagen började med frukost på ett litet jättemysigt cafe på Little Bourke Street, bara en minut från hotellet. Där inne fanns många kaninsaker och fina tavlor och det flög in en del gråsparvar som tog alla smulor de kunde hitta.

Efteråt tog vi en promenad längs Yarra River som rinner genom staden. Sen tog vi spårvagnen till Chapel Street, en väldans lång gata med en massa små butiker och cafeer.

Vi fikade på Dukes, ett finfint sätlle, väldigt industriellt. Precis som jag gillar!
Vi kikade i några butiker och åkte sen till St Kilda nära havet för att äta lunch. Vi hann dock inte åka riktigt ända ner till vattnet i St Kilda för vi behövde åka tillbaka till hotellet och säga adjö till våra vänner som skulle flyga hem till Sverige.
På kvällen tog vi en promenad och så var det med det.

Det finns inga bilder att lägga upp nu eftersom jag förstört mitt minneskort lite. Men L säger att vi kan laga det när vi kommer hem.

Dag tretton- Sightseeing och roadtrip till Melbourne

Denna dagen hade betydligt bättre väder än föregående dag. Vi funderade på att se de tolv apostlarna igen.

Men vi nöjde oss med Gobson's Steps,

The Arch,

London Bridge,

och The Grotto

Sen bestämde vi oss för att styra mot Melbourne igen. På vägen hittade vi med hjälp av en broschyr till ett jättebra lunchställe. Timboon Distillery, som gör sin egen Whisky och andra drycker. Efetrsom vi var så hungriga och fick veta att maten skulle dröja körde vi omvänd lunch och började med efterrätten. Jag och L delade på en hummingbird cake, som liknar morotskaka, fast den är med banan och ananas istället. Sen fick vi maten som var kyckling med goda grönsaker och avslutningsvis kaffe med deras egenproducerade Limoncello.

Sen var det några timmar i bilen innan vi var framme i Melbourne. Lämnade bilen på flygplatsen och tog en taxi in till vårt hotell, Sommerset på Elisabeth Street, mitt i centala Melbourne.

Sen blev det middag i Chinatown, bara ett kvarter från hotellet. Efter det gick vi till ett ställe som heter Cookie för att ta en drink. Där var det mörkt, gammaldags och högt i tak och man kunde stänga in sig och sitt sällskap i ett eget litet bås med skjutdörrar och väggfasta skinnsoffor. Tyvärr var drinkarna dyra och jag kunde knappt hålla ögonen öppna så trött jag var, så vi blev inte långvariga den kvällen.

Dag tolv- Otway Fly och de tolv apostlarna

Efter en trevlig hemlagad frukost på vårt B&B körde vi lite norrut där vi hittade en dunge med redwoodträd, imoporterade hela vägen från Californien. Vi gick in mellan träden och det var sagofint.

Nästa destination var Otway Fly i Beech Forest. Otway Fly är ett ställe i skogen där man kan flyga i linbana eller gå på broar högt uppe mellan trädtopparna. Vi valde att gå. Det var lite spännande men inte så häftigt som jag trodde eftersom man inte var så nära de omgivande träden. Det var dock läskigt att se hur de jättehöga, smala träden gungade och gav ifrån sig ett oroväckande knakande.
Efteråt åkte vi till Port Campbell och installerade oss på nästa B&B, även detta med superfin utsikt. Sen tog vi oss ner till centrum och mumsade i oss lite pasta och pizza.

Sen fick vi plötsligt bråttom för att hinna se de tolv apostlarna innan solen gick ner. Det var tyvärr molnigt och disigt, men vi skymtade en liten rosa strimma i horisonten.

Apostlarna var fina och mäktiga trots väderförhållandena.
Kvällen spenderades i sofforna på vart B&B, med chips, godis och Australiensiska Trivial Pursuit.
Ingen vann.